Länge leve längesen som jag minns det var det lätt även när jag trillade omkull

Oj jag har vist en blogg.
Kom hem från sjukhuset igår iaf.
Allt började med ont i magen när jag vaknade upp i söndags efter valborg.
Tänkte jaha nu får man mensen snart då.. och så blev det ;)
MEN jag fick en värre smärta som var rakt in i magen och det kändes som om hela magen bara knöt ihop sig.
Inge mer med det, jag gick och la mig tidigt fast utan sömn. Låg i sängen i flera timmar i fosterställning och det bara krampa i hela magen. Ringde mamma och grät. Kände mig ensamare en någonsin och inget jag kunde göra.
Sov nån timma sen på måndag morgon var det bara att hoppa skolan och mamma kom in och hämtade mig.
Kunde knappt stå upp. Värsta magsmärtan jag någonsin känt.
Var hemma hela måndagen och bara låg i sängen. Ingenting blev bättre så fick träffa doktor på tisdag.
Hon sa att de va blindtarmen och att jag troligen skulle behöva operera. Akut in på sjukhuset. 6 timmar på akuten
(snygg doktor som tog hand om mig, så jag borde inte klaga)
Blev inlaggd på kliniken utan svar. Ingen viste vart smärtan kom ifrån. ingen operation.
Fick varken äta eller drick på 24 timmar, tror jag aldrig varit så hungrig. Gick ner 2 kg
Var aldeles uttorkad och tom så de satte på dropp hela natten. En slang rakt in i handen. Har inte bra minnen från dessa nålar sen jag fick diabetes. Väcktes varje timma hela natten av sjuksköterskor. De är så snälla och bra på sitt jobb.
Mycket snack hit och dit, och många smärtor.
Sen onsdag morgon var det lite bättre, droppet försvan och jag fick börja äta igen. Sakta men säkert blev allt bättre och jag fick besök av pappa och mina käraste vänner.
Stannade en natt till för att ta fler blodprover och prata med doktorn. Svaret jag fick va ett virus, kanske en infektion som kom från blindtarmen. Ingen operation och jag fick fara hem igår, torsdag.
Nu är allt som vanligt men måste vila resten av veckan.
Jag älskar verkligen mitt liv!
men det kunde ha varit värre och det finns de som har det sämre.
Så det är ingen mening och klaga eller tycka synd om sig själv.
Jag lever ju!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0